Milda makter!
Det händer igen.

För två år sedan skrev jag om debaclet med Södertäljebron. Där först en entreprenör försökte laga bron, men misslyckades och sen fick en annan slutföra. Vilket resulterade i två månaders trafikkaos utan fungerande bro. Och nu händer det igen.

Återigen handlar offentliga myndigheter upp teknik för viktiga samhällsfunktioner. Denna gång är det rulltrapporna till Citybanans stationer på Odenplan och Stockholm City, där en av rulltrapporna i juni skenade, och rusade baklänges. Det upptäcktes rostangrepp på vitala delar och totalt 16 av 24 rulltrappor hade allvarliga fel. Detta fick SL att stänga stationerna under ett antal dagar eftersom säkerheten inte kunde garanteras – vilket innebar rejäla störningar för alla resenärer.

Enligt Dagens Nyheter, 180801, påvisade Swecos utredning 14 betydande avvikelser från krav specificerade i genomförandeavtalet av trafikförvaltningen i Stockholms läns landsting. Listade avvikelser är t ex:

Ansvaret för upphandlingen delegerades till Trafikverket.

Kostnaden för att reparera rulltrapporna beräknas bli ca 200 miljoner kronor. Nu bråkar myndigheterna om vem som bär ansvaret. Betalar kalaset gör vi medborgare, som vanligt, via skattsedeln.

Varför händer detta igen och igen? En tydlig kravspecifikation finns och ändå accepteras leveranser av avvikande produkter. Är det möjligen så att det finns en ekonomisk fördel vid upphandlingen om man sänker kraven eller beror det på bristfällig kompetens?

På Colly Components tar vi i alla fall ansvar för de områden vi har kompetens för; d v s mekanisk sammanfogning, lagerteknik och snabbkopplingar. Vi ska alltid möta kundens krav gällande produkt och funktion. Vi chansar aldrig. Det är det vi kallar kvalitet med kunskap.

Hälsar din samarbetspartner, 
Darco